Det var sen eftermiddag när Ensamheten tittade förbi
Jag satt i en snödriva och njöt av det försiktiga ljuset som nådde mig från snötäckta kronor långt där ovanför.
Det var länge sedan sa jag och mötte honom med ett leende
Jag har känt dig, fortsatte jag och slöt mina ögon, ensam mitt i en varm famn, ensam mellan mjuka händer
Mitt huvud vilade mot trädstammen bakom min rygg
Luften luktade kåda, solvarm bark och vinterkyla
Och jag har saknat dig länge nu, Ensamheten kom närmare
Han stannade upp för en sekund och jag kände mig granskad
rysningen gick genom hela min kropp, omfamningen var oväntat hård
Känner du mig? väste han nära…
Jag tvekade inte en sekund med svaret, jag njöt och släppte taget
ensam
Jag var ensam, ensam och förförd
Stark
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar