ha! REGN! detta underbara naturfenomen!
Kanoten plöjde fram genom det vackra giftiga vattnet i garphytteån och jag paddlade på för glatta livet! Bara en liten tur, innan jag ska iväg och jobba igen, dessutom skiner solen bakom molnen!
Jag blev så glad av att få bli lite skitig och blöt så där på lunchen så jag var bara tvungen att kasta brödsmulor på några förskräckta änder. Med fnatt i hjärtat och luft i lungorna vansinnespaddlade jag en bit till för att så helt plötsligt krocka med kungen! Han låg och flöt på en kartongbit och såg, förutom hiskeligt blöt, ut lite som på 80-talet. History is pasing by... tänkte jag och fiskade upp stackars herr kung med paddeln. Han såg inte ett dugg tacksam ut, vilket gjorde att jag senare när jag kom hem slängde honom i forsen.
Så kom då det heliga regnet! på en sekund var jag dyblöt. Friskt med hög luftfuktighet tänkte jag och drog några oprovocerade volter i en vik. När jag nu tvingade kanoten hemåt satt jag med vatten upp till fotknölarna och skrattade hysteriskt åt kungen som försökte hålla sig kvar på fronten av kanoten.
lite härlig motvind, regn från sidan, mer regn underifrån, ytterligare mer regn från sidan....tjohoo!...
en kopp the...
måndag 7 juni 2010
söndag 6 juni 2010
Brevet till katten
Bäste Ers majonnäs den store murduren, Findus Snällfot
Jag saknar dig så själen blöder
Jag saknar rutten fisk och förvridna möss under mitt köksbord
Jag saknar hur du alltid skyllde ifrån dig som bara din kattsjäl kunde göra
Jag saknar din solvarma päls och dina stora tassar på mitt bröst, din doft
I årtionden har du funnits vid min sida och även om du höll din egentliga ålder för dig själv har jag alltid förundrats över din stora vidunderliga själ, för mig har du gjort behovet av att mäta tid oviktigt, du var och är livet. Så självklart
Jag gläds över din himlafärd då jag såg att du ville fara, men det stoppar mig inte från att gråta var gång du sträcker fram en tass och gör mig medveten. Jag blev liten när du for och inget är självklart längre.
Ibland ser jag dig i ögonvrån, dina isgrå ögon i en djupblå skugga.
Du gör mig varm och trygg och du låter mig le. Jag pratar ofta med dig, du finns… överallt
Tack du, min vidunderliga katt, tack för att du valde mig i ditt liv
Vila nu här, under himlavalv och träd sus
Vila här, i min famn
Djupt i mitt hjärta
Jag minns
Jag saknar dig så själen blöder
Jag saknar rutten fisk och förvridna möss under mitt köksbord
Jag saknar hur du alltid skyllde ifrån dig som bara din kattsjäl kunde göra
Jag saknar din solvarma päls och dina stora tassar på mitt bröst, din doft
I årtionden har du funnits vid min sida och även om du höll din egentliga ålder för dig själv har jag alltid förundrats över din stora vidunderliga själ, för mig har du gjort behovet av att mäta tid oviktigt, du var och är livet. Så självklart
Jag gläds över din himlafärd då jag såg att du ville fara, men det stoppar mig inte från att gråta var gång du sträcker fram en tass och gör mig medveten. Jag blev liten när du for och inget är självklart längre.
Ibland ser jag dig i ögonvrån, dina isgrå ögon i en djupblå skugga.
Du gör mig varm och trygg och du låter mig le. Jag pratar ofta med dig, du finns… överallt
Tack du, min vidunderliga katt, tack för att du valde mig i ditt liv
Vila nu här, under himlavalv och träd sus
Vila här, i min famn
Djupt i mitt hjärta
Jag minns
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)