Nu står han där igen, Herr sommarmåne
Luften är frisk av nattdagg och han står straxt under grantopparna, retsamt, lockande.
Han berättar om minnen jag inte kan motstå, om den gångna sommarens nätter han skänkt mig. Tänk vad du hade, som jag dig åter kan ge...
Det suger till i magen, nästan berusande, för att sedan följas av ett tvivel, en tveksam tanke mot natthimlen.
Så stiger han upp över grantopparna, så klar, så ärlig
Och jag kan ingen annat, än att följa med...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Du skriver fantastiskt bra, jag blir alltid berörd av dina texter. vem kan motstå herr sommarmåne :)
SvaraRadera