Förklara Galen sa katten mellan tuggorna.
Va? Galen? Sa jag en smula förvånad
Okej då, förklara varför man …… Katten spillde lite av sina sardiner och gav mig en lätt irriterad bläng.
… varför man går ut när det regnar, fortsatte han.
… eller varför man lägger ut saker här och där för att sedan gå och försöka hitta dem igen?
Jag lyssnade inte… jag väntade. Är väntan samma sak som längtan?
Längtar jag eller väntar jag bara. Att vänta känns då rakt inte som ett ”bara”…
Det blev plötsligt randigt framför fönstret och två intensiva kattögon skymde sikten ut och ner på dalen. Katten gjorde som katter alltid gör, stoppade upp svansen i ansiktet på mig och spann med ”egna baktankar” skrivet mellan ögonen.
”Galen”, mumlar jag. Man kan bli galen av att vänta…
Jag spottade ut lite katthår och försökte säga något mer klokt så katten skulle bli nöjd.
Det är skönt att vara galen konstaterade jag efter en stunds kattsvansbrottning.
Det blev tyst, jag tittade ner på katten och inser att han fintat mig. Borta var skinkan på min macka, i knät låg katten och var ointresserad och mätt… jag hade fått tillbaka utsikten.
Jag vandrade med blicken ut genom fönstret och ner i dalen igen
Jag väntar tänkte jag och kände mig lyckligt galen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar