Turgumman vaggade ut i köket och kokade kaffe svart som natten.
Hon funderade på sina sorger och längtade ut… hon dröjde vid fönstret en stund. Där ute skymtade stjärnorna, så lockande... med ens var hon ute med kaffekoppen i högsta hugg. Hon tassade upp till sin ädla vita turhäst och burrade in sina händer i hans varma man. Turhästen stod också och tittade längtansfullt ut genom stalldörren.
Där blev de stående.
Turhästen sörplade emellanåt på turgummans kaffe och turgumman tuggade då och då lite på turhästens man. Två apatiska varelser som trånande längtade efter tider som varit... vinden drog milt genom stallet och de två deppänglarna såg på varandra för att sedan öppna stalldörren och förlora sig ut i mörkret under stjärnhimlen.
Precis som förut… under världen, över jorden
Tillsammans
Trevligt att få läsa dina finurliga tankar! Är det okej om jag lägger till dig i min blogglista så jag inte glömmer bort att titta till dig ibland? Kram Skymt!
SvaraRaderaPs fyspass på fredag kl. 16.30 jag ska dit - ska du?
jaa! såklart att det är okej! *kramar*
SvaraRadera